Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork.  Related Paintings of VELAZQUEZ, Diego Rodriguez de Silva y :. | Cross | Las Meninas or The Family of Philip IV | Queen | Detail of Virgin Mary wearing the coronet | Christ on the Cross aer |
Related Artists:
Jacques Blanchard
(1600 - 1638), also known as Jacques Blanchart, was a French baroque painter who was born in Paris. He was raised and taught by his uncle, the painter Nicolas Bollery (ca. 1560-1630). Jacques's brother and son, Jean-Baptiste Blanchard (after 1602-1665) and Gabriel Blanchard (1630-1704), respectively were also painters. Jacques spent the years from 1624 to 1628 studying in Bologna and Venice. After briefly working in Turin at the court of the Charles Emmanuel I, Duke of Savoy (ca. 1628) he returned to France and set himself up in Paris in 1629. Jacques Blanchard is best known for his small religious and mythological paintings. He died in Paris in 1638. This painter should not be confused with the French sculptor of the same name who lived from 1634 to 1689. Nothing seems to be known of his work before he left for Rome at the age of twenty-four. After two years he moved to Venice, where he remained for two more years. It was there that his style was formed. He then went to Turin, where he worked for the Dukes of Savoy, before returning to France 1628. It is from the brief but productive period after his return that all his dated works survive. They show him to stand quite apart from his contemporaries, not only in his painting style but also in his choice of sensual subject-matter, for example the Bacchanal at Nancy. The chief influences were the sixteenth century painters, especially Titian and Tintoretto with their rich, warm colours, and Veronese, whose blond and silvery colour and limpid light he used most effectively in his small religious and mythological subjects. The several versions of Charity, depicted as a young woman with two or three children, are excellent examples of his tenderness of colour handling, and of a softness of sentiment nearer to the 18th than to the 17th century.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jack Spurling
1870-1933 painted The british clipper